MAGNUS VON BROMELL synes hafva varit den förste, som omtalar kritbrachiopoder från Sverge. Han beskrifver1) under namnen Umbilici marini an blattae bysantinae vel alius testacei univalvis fossilis nova et ignota species och ejusdem generis ac indolis alia minora specimina föremål från Ifö och Ignaberga, som uppenbarligen äro hvad som nu kallas Crania craniolaris L. och Cr. Ignabergensis RETZ., två former, som ofta varit föremål för undersökningar af 1700-talets lärde. STOBAEUS') erkände deras natur af molluskskal, beskref och afbildade dem under namnen Nummulus Brattensburgensis och 1) Lithographiae Suecanae Continuatio, Caput secundun; Acta Literaria Sueciae 1729 s. 560. 2) Act. Literaria Sueciae 1731 S. 19. Dissertatio epistolaris de Nummulo Brattensburgensi, 1732. T. 1, f. 1--4; omtrykt i Opuscula 1752. Lunds Univ. Arsskr. Tom. XX. 3 N. minor; under hvilken benämning LINNE1) flerestädes omtalar den förre af dem, tilldess han i 12:e uplagan af Systema Naturae för densamma använde den binominala beteckningen Anomites craniolaris2). RETZIUS3) upstälde slägtet Crania och beskref 2 fossila arter däraf från Sverge, Crania brattensburgensis (=Cr. craniolaris L.) och Cr. Ignabergensis, af hvilka han identifierade den förra med den nu vid Philippinerna lefvande arten. Länge kände man ej flera kritbrachiopoder från Sverge än dessa två Crania-arter, till dess WAHLENBERG*) 1821 beskref 8 arter, af hvilka han afbildar 4; han hänförde alla till Anomites och 5 (eller kanske rättare 6) af dessa arter beskrefvos nu för första gången mer eller mindre utförligt3). 18266) beskref och afbildade NILSSON arterna af slägtet Crania och 18277) beskref han 20 brachiopoder, 4 Crania 16 Terebratula från kritsystemet. Han afbildade 16 arter och beskref såsom nya 7-8, under det att han identifierade 7 svenska arter med sådana från Pariserbäckenet. Följande år beskref DALMAN8) samma 16 Terebratula-arter som NILSSON och upstälde för två bland dem slägtet Rhynchora. HISINGER) reproducerade NILSSONS beskrifningar och till större delen äfven hans afbildningar. 1863 upräknar GOSSELMAN 10) de i Blekinge funna arterna och 1865 och 1867 beskref jag11) några från Saltholms och Faxekalken. Kritbrachiopoder härstammande från Skandinavien hafva äfven beskrifvits af åtskilliga utländska forskare såsom v. SCHLOTHEIM 12), v. BUCH13), BRONN14). VON HAGENOW, 1) Skånska Resa s. 394. 2) Systema Naturae, Tom. 3, 1768, s. 164. Namnet Anomia craniolaris förekommer redan i Fauna Suecica s. 520 N:o 2150, andra uplagan 1761. 3) Schriften der Berlinischen Gesellschaft naturforschender Freunde, zweiter Band, 1781, s. 72, t. 1, fig. 2—7. *) Petrificata Telluris Suecanae, Act. Nova Reg. Scientt. Soc. Upsaliensis t. 8, s. 60. 5) Visserligen anför WAHLENBERG Anomites Terebratula L. från Ignaberga, men LINNÉ själf säger (Fauna Suecica, 2:dra upl. 1761 s. 521 n:o 2115) om Anomia Terebratula "habitat in Oceano Norwegico", så att LINNÉ med denna benämning knappast kunnat åsyfta en form från Sverges kritsystem. 6) Kgl. Vet. Akad. Handlingar för 1825, Stocholm 1826. 9) Lethaea suecica, Holmiae 1827. 10) Zoologiska och Geologiska Iakttagelser inom Blekinge, Carlskrona 1863. 11) Bidrag till kännedomen om Saltholmskalkens geologiska förhållande, Malmö 1865. Paleont. Iakttagelser öfver Faxekalken på Limhamn, Lund 1867, Lunds Universitets Årsskrift. 12) Die Petrefaktenkunde, Gotha 1820. 13) Über Terebrateln. Abhandlungen der Akad. d. Wiss. zu Berlin 1833. 14) Lethaea Geognostica. som hade gjort betydliga samlingar af kritfossil från Sverge, har till åtskilliga museer och vetenskapsmän utdelat arter, som han ansåg nya och namngaf utan att beskrifva dem. Jag har uptagit v. HAGENOWS namn, när jag varit säker om att jag haft för mig samma art, som han åsyftat. I sin ofta nämda reseberättelse behandlar SCHLUTER äfven flere brachiopoder; och af författare, som särskildt sysselsatt sig med brachiopoderna, hafva arter från Sverge ofta blifvit mer eller mindre utförligt behandlade, särskildt af DAVIDSON, BOSQUET och SCHLOENBACH. Hvad beträffar upfattningen af begreppet art i denna upsats, så har jag i betraktande af det material, som stått mig till buds, fattat detsamma inom trängre gränser än t. ex. DAVIDSON. DAVIDSON. Brachiopoderna variera ju så pass mycket att mellanformer mellan två närstående s. k. arter väl sällan helt och hållet saknas. Såsom skilda arter har jag upfört sådana former, som i sina typiska exemplar tydligt och väl skilja sig från hvarandra, äfven om ett eller annat sällsyntare exemplar skulle finnas, som bildar en mellanform. Jag har ansett mig härtill hafva ändå mera skäl, om dylika arter eller former förekomma på olika lokaler och i olika lager. Jag har ej ansett mig berättigad att under ett namn sammanslå former, som efter från Sverge föreliggande material synas skilda, därför att i icke svenska kritbildningar dylika mellanformer förekomma, utan har jag i denna undersökning, som blott afser specielt svenska förhållanden, ansett lämpligast att hålla dem skilda, naturligtvis utan att härmed vilja förneka, att framtida undersökningar och rikare material kunna och sannolikt skola bringa i dagen dylika mellanformer äfven från Sverge, då naturligtvis hvardera af formernas berättigande att betraktas såsom skild art torde uphäfvas. Då de svenska kritbildningarne ju i det stora hela tillhöra nästan samma tidsålder, har jag knappast haft tillfälle att hos här förekommande brachiopoder urskilja några mutationer; ett exempel härpå torde dock möjligen föreligga i Terebratula lens och dess förhållande till T. carnea. Oaktadt jag haft till min disposition ett tämligen betydligt material, utgörande väl det vigtigaste af i nordiska samlingar förvarade brachiopoder, har det dock ingalunda varit mig möjligt att på ett tillfredsställande sätt utreda alla här beskrifna formers förhållanden, ja ej ens med säkerhet allas generiska ställning. De bärgarter i hvilka flera finnas, lämpa sig ej väl för bevarandet af de finare delarne af brachialapparaten. Säkerligen skola ock framtida undersökningar bringa i dagen flera nya former, särskildt bland de mindre, och föreliggande arbete gör ej anspråk på att betraktas annat än som en prodrom, genom hvilken upmärksamheten mera riktas på våra kritbrachiopoder. Förutom de kritbrachiopoder, som finnas i Lunds Museum, och hvaribland äfven så godt som hela det material som NILSSON haft, har jag äfven genom de respektive föreståndarnes välvilliga tillmötesgående varit i tillfälle att undersöka kritbrachiopoderna från Sverge i Riksmusei Paleontologiska Afdelning och Sverges Geologiska Undersökning i Stockholm, Marklinska Museet i Upsala, skolmuseerna i Ystad och Malmö samt Köpenhamns Universitets Mineralogiska Museum, hvarför jag ber att till professorerna G. LINDSTRÖM och O. TORELL i Stockholm, W. LILLJEBORG och T. TULLBERG i Upsala, rektor BRUZELIUS i Ystad, lektor EURENIUS i Malmö och professor JOHNSTRUP i Köpenhamn få frambära min förbindliga tacksamhet. De kritbrachiopoder, som tillhört framlidne professor A. W. MALM i Göteborg, hafva godhetsfullt stälts till mitt förfogande af D:r A. H. MALM, liksom äfven en samling hufvudsakligen härrörande från Karlshamn af grufingeniören TH. WITT i Falun. D:r MOBERG och friherre DE GEER hafva äfven benäget meddelat mig de brachiopoder, som de vid sina undersökningar af kritsystemet under senare tider funnit, hvarför jag härmed hembär dem min tack. Af utländskt jämförelsematerial har jag haft tillgång på ganska godt dylikt, dels genom Lunds Musei samlingar, delvis samlade af mig, dels genom Riksmusei för hvars begagnande jag står i särskild förbindelse till professor G. LINDSTRÖM. I efterföljande beskrifning af i Sverges kritsystem funna brachiopoder har jag med afseende på klassifikationen så godt som helt och hållet följt ZITTELS framställning (Handbuch der l'aläontologie Bd I) och då jag härmed endast afsett att lemna bidrag till monografi öfver kritbrachiopoderna i Sverge, har jag af synonymer uptagit endast de vigtigare och sådana, som mera direkt hafva afseende på svenska former, och ej meddelat fullständiga synonymlistor. I. LINGULA BRUGUIÈRE. 1. Lingula cretacea n. sp. Skal mycket tunt, nästan plant, glatt och glänsande, försedt med mer eller mindre skarpt framträdande tillväxtstrimmor; formen oval, största bredden belägen ungefär vid midten eller kanske något litet bakom densamma. Bakre delen af nästan samma form som den främre, bägge rundade, den förre dock stundom något spetsigare. Längd 4 mm., bredd 2,5 mm. == Denna lilla art skiljer sig från alla andra, med hvilka jag varit i tillfälle att jämföra densamma. L. truncata Sow. (DAVIDSON: Monograph of the British Cretaceous Brachiopoda (Palaeontographical Society). London 1852, s. 6, t. 1, f. 27, 28, 31 = L. Rauliniana D'ORBIGNY: Paléontologie Française, Terrains" crétacés, vol. 4, s. 10, t. 490 enl. DAVIDSSON) är mycket större med spetsigare umbonalparti och den främre delen mera tvärt afhuggen. QUENSTEDT (Petrefactenkunde Deutschlands, band 2, Brachiopoden s. 656) anser ofvannämda L. Rauliniana skild från L. truncata genom spetsigare bakre del och mindre |
