Page images
PDF
EPUB

Hufvudet är jemnt kullrigt. Den af axelfåror utåt fullständigt begränsade pannan visar tre par sidofåror och tre par sidoflikar. De främsta pannfårorna böja sig bakåt med jemn framåt och inåt vänd båge, de mellerna bilda, som vanligt hos detta slägte, med pannans medellinje en vinkel af omkring 45°; de förena sig inåt med de främre fårornas ändpunkter, men fortsätta sedan bakåt icke som tydliga fåror, utan som svagt antydda insänkningar. Basalfårorna äro parallela med de mellersta. Pannans mediandel vidgar sig jemnt framåt, är der afrundad och ej mycket utbredd åt sidorna framför sidoflikarne. Den afsmalnar, genom främre pannfårornas böjning, till den punkt, der dessa förena sig med de mellersta, och har der en bredd motsvarande ?/5 af bredden vid framranden. Bakom denna punkt sammanhänger den, som nämndt, nästan med de mellersta sidoflikarne. Ingenstädes höjer sig mediandelen öfver sidoflikarnes inre rand. Främre sidoloberna äro äggrunda, framåt något vidgade och i det närmaste dubbelt så långa som breda. Mellersta flikarne äro regelbundet rhombiska, dock utan bestämd inre gränsfåra. BasalAlikarne hafva formen af rätvinkliga trianglar, stälda med basen på nackfåran, då de räta vinklarne bildas af de basala sidofårorna och axelfårorna, Fasta kinderna begränsas inåt af axelfårorna, hvilkas böjning till formen motsvarar de främsta pannfårornas; deras yttre gräns har jag ej fullständigt kunnat se; thorakalranden böjer sig mot hörnen något framåt. Hela hufvudets yta är beströdd med små tuberkler af olika storlek, störst på pannans och de främre sidoflikarnes midt.

- Mått å mitt största exemplar: pannans hela längd 7 m. m., mediandelens största bredd 5 m. m., dess minsta bredd 2 m. m.

Arten står nära Lichas scabra Beyr., Ueb. ein. böhm. Trilob. p. 28, f. 16; (jemf. BARRANDE: Syst. silur. du centre de la Bohême p. 596, Pl. 28, f. 22—33), men skiljer sig från denna derigenom, att pannans mediandel ej höjer sig öfver sidoflikarne, att den sammanhänger med de mellersta af dessa och ej visar någon fåra, som tvärsöfver förenar de mellersta pannfårorna med hvarandra. Möjligen kunna mellanformer mellan dem finnas.

Funnen vid Boda och Gulleråsen i leptænakalk.

1846 1852

Lichas palmatus Barr.

Tab. I, fig. 26, 27.
Lichas palmata Barr., Not. prél. p. 54.

- - - Barr., Syst. silur., d. 1. Bohême p. 599, Pl. 28 f. 1-13.
Cetera synonyma vide ap. Barr., pag. cit.

Till denna synnerligen utmärkta art har jag med säkerhet kunnat hänföra ett par medelsköldar af hufvud, funna i leptænakalken. Hela pannan är starkt kullrig och begränsas utåt af fullständiga axelfåror. Mediandelen, som är helt skiljd från sidoflikarne, är utefter större delen af sin längd jemnbred och vidgar sig blott högst obetydligt vid framranden. Den höjer sig mot midten så, att den der och sedan framåt skjuter öfver sidoflikarne i höjd; dess kontur längs midten visar en jemnt, ganska starkt böjd båglinje. Pannfåror och sidoflikar förete en anordning, som i det hela liknar den hos föregående art, med de olikheter i form, som följa af pannans större konvexitet, medianlinjens ringa utvidgning framåt samt deraf att de mellersta sidofårorna efter sin förening med de främsta draga sig bakåt ända till nackfåran. Främsta paret sidoflikar äro nästan päronformiga. De mellersta sidoflikarne och basalflikarne hafva mindre rätliniga gränser och mera afrundade hörn än hos Lichas elegans. De senare äro ock jemförelsevis mindre. I allt är öfverensstämmelsen med den af BARRANDE gifna beskrifningen och de af honom meddelade figurerna fullständig.

Funnen vid Boda i leptænakalk.

Lichas laxatus MoCor.

Tab. I, fig. 28.

1846 1846 1846 1848

Lichas laxata McCoy, Silur. Foss. of Irel. p. 51, T. IV, f..9.

- pumila M°Cov, ibid., p. 52, T. IV, f. 8.
Calymene forcipata M°Сor, ibid. p. 48, T. IV. f. 14 pygid.
Lichas laxatus Salt., Mem. Geol. Surv. of Gr. Brit, Vol. 11, part. 1, p. 340, T.

VIII, f. 4–6.
Lichas 6-spinus Ang., Pal. scand., p. 74, T. XXXVIII, f. 7, 8.

aculeatus Ang., Pal. scand., p. 75, T. XXXVIII, f. 11.
- segmentatus Links., Sil. bildn. i mell. Vesterg. p. 18, Pl. 11, f. 4.
- laxatus Salt., Mem. Geol. Surv. of Gr. Brit. Vol. III, T. XIX, f. 1-3.
- - Links., Vesterg. cambr, o. sil. aflagr. p. 66.

1854 1854 1866 1866 1869

Identiteten mellan de tre förstnämnde af M°Сor beskrifna förmenta arterna påpekade redan SALTER 1848; de skandinaviska formernas öfverensstämmelse med hvarandra och med de engelska uppvisades af LinnARSSON i sist citerade arbete. Mina exemplar från Dalarne öfverensstämma närmast med Salters afbildning i Mem. of the Geol. surv. of Great Britain Vol. 11, part

I, pl. VIII, f. 4, men hafva pannan bredare i förhållande till längden, hvilket hufvudsakligen beror på det odelade mellanstyckets större bredd. I detta hänseende likna Dala-exemplaren mera ANGELINS Lichas 6-spinus, men då i diagnosen öfver denna mellanstyckets bredd uppgifves något smalare ("subangustior”) än de närliggande sidoloberna, hafva de förra sa!nma del i regeln något vidare. På grund af det nämnda synes formen från Dalarne förtjena utmärkas såsom en var. dilatata. .

Funnen i leptænakalk vid Furudal, m. fl. st.

i

LE

Lichas æqualis n. sp.

Tab. I, fig. 29, 30.

Frons modice convexa, antice truncata; pars media fere æqualis non nisi ad suleum anteriorem capitis paullulum dilatata, ibique fere emarginata ; lobi laterales utrinque terni; anteriores paralleli, eadem latitudine ac pars media, (luplo longiores quam latiores; sulci laterales frontis anteriores antice parum discernibiles; lobi medii cum parte media confluentes, basales parvi instar tuberculorum annuli capitis præbentes; sulcus occipitalis distinctus,

Pannan, den enda del af arten, som funnits, är nästan oliksidigt fyrkantig med afrundade hörn, i det framranden icke är afrundad, utan rät eller på midten svagt konkav. Det oflikade mellanstycket är i det närmaste jemnbredt, dock så att det framom de mellersta sidofårorna något vidgas för att åter afsmalna närmare framranden. Först alldeles invid denna böja sig de främsta sidofårorna något utåt. De senare aftaga framåt i djup och äro på pannans nedböjda framdel endast märkbara som ytterst fina, knapt insänkta linjer. De främre sidoflikarne äro dubbelt så långa som breda, och deras bredd motsvarar mellanstyckets största vidd mellan dem. De mellersta sidofårorna äro icke rätliniga, utan framställer hvar och en af dem tvenne korta bakåt konvexa bågar. De mellersta sidoflikarne, som utåt vidgas, äro ej genom tydliga fåror skilda från pannans mellandel, om ock en svag insänkning der är skönjbar. Basalflikarne äro små, något utdragna på bredden och likna tuberkler till nackringen. Denne är mellan dem jemnbred, bakom dem betydligt afsmalnande, och genom en rätlinig fåra' skiljd från pannans mellanstycke. På ett exemplar bär den på midten en punktlik upphöjning. Samtliga fåror å pannan äro jemförelsevis smala. Skallösa pannor förete ett chagrinartadt utseende, men qvarsittande skalpartier hafva en tuberkulerad yta.

Mått: hufvudets längd 5,5 m. m., pannans största bredd 6 m. m., det odelade mellanstyckets största bredd mellan de främre sidoflikarne nära 2 m. m.

Denna lilla art är ganska olik flertalet af dem, som tillhöra samma slägte, men röjer stor frändskap till Lichas simplex Barr., från hvilken den skiljer sig dels genom saknaden af tydliga fåror mellan pannans medelstycke och de mellersta sidoflikarne, dels derigenom att de främre sidofårorna löpa ända ut till hufvudets framrand. Härvid bör dock anmärkas, att en svag sänkning märkes i fortsättningen af de främre fårorna bakåt, samt att samma fåror framåt aftaga i djup från en punkt, som motsvarar den, vid hvilken de sluta hos L. simplex, och derframför äro föga utmärkta.

Funnen af herr VON SCHMALENSÉE i leptanakalk vid Gulleråsen. De beskrifna exemplaren tillhöra Sveriges Geolog. Undersöknings museum.

Lichas conformis Ang.

1854

Lichas conformis Ang., Pal, scand., p. 74, T. XXXVIII, f. 5.

Funnen vid Osmundsberg och Boda i leptænakalk.

Lichas cicatricosus Lovén.

1845 1854

Lichas cicatricosus Lovén, Svenska trilob. p. 56, T. I, f. 8.

- - .Ang., Pal. scand., p. 74, T. XXXVIII, f. 6.

Funnen vid Furudal och enligt LovÉN vid Westanå i leptanakalk.

Lichas affinis Ang.

Tab. I, fig. 31.

1845 1846 1855

Lichas lacinialus Lovén, ex. p. Svenska trilob. p. 5:), T. I, f. 7 a.

- laciniata Beyr., Ueber ein. Böhm. Trilob. p. 26, f. 17.
- affinis Ang., Pal. scand., p. 69, T. XXXVI, f, 2; T. XXXVIII, f. 4.

En teckning af ett något fullständigare hufvud af arten än det ANGELIN afbildat lemnas här. Arten står utan tvifvel mycket nära L. laciniatus WAHLENB. En del exemplar såväl från Borenshult i Östergötland som från Dalarne visa mellan de främre pannfårornas ändpunkter en sänkning tvärs öfver pannans mellandel, motsvarande den fåra, Lichris laciniatus der företer.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XX.

Största skillnaden mellan de båda arterna torde ligga i pygidiernas olika bildning, hvarpå redan Lovén l. c. hänvisat.

Funnen i leptanakalk vid Östbjörka, Boda, Osmundsberg m. fl. st.

Lichas dalecarlicus Ang.

1854 1857

Lichas dalecarlicus Ang., Pal. scand., p. 74, T. XXXVIII, f. 9.

- - Nieszk., Monogr. d. Trilob. p. 576, T. 1, f. 18, 19.

Den af ANGELIN meddelade figuren af artens panna är deruti oriktig, att den visar sidoflikarnes nedre delar afrundade utåt; de äro i sjelfva verket utdragna till hörn, så som ock NIESZKOWSKI aftecknat dem.

Lichas brevilobatus n. sp.

Tab. I, fig. 32, 33.

Pars posterior capitis parum convexa, anterior valde declivis; frons sulcos anteriores solum eosque breves exhibens, parte dimidii posteriori indivisa; lobi inter sulcos frontales et axales duplo latiores quam corpus medium ad terminos sulcorum duorum frontalium mensum; testa lævis.

Ehuru endast några hufvudfragment af arten föreligga, ega dock dessa ett så karakteristiskt utseende, att de medgifva dess igenkännande från andra beskrifna Lichasarter. Ilufvudet är bakom ögonen obetydligt konvext, men framför dessa är dess yttre del tvärt och starkt nedböjdt. Pannan begränsas fullständigt af axelfårorna, som i följd af hufvudets sänkning framåt nästan cirkelformigt böja sig kring ögonen. Endast ett par pannfåror, de främsta, finnas, och dessa äro så korta, att de blott dela pannans främre hälft. Ändfliken mellan dem vidgas framåt mycket och sträcker sig åt sidorna framför pannans sidolober. Dessa äro dubbelt så breda som mellanstyckets smalaste del. Ögonen sitta ganska nära axelfårorna och på dubbelt så stort afstånd från nackfåran. Orörliga kinderna äro bakom dem triangulära; framför ögonen gå ansigtslinjerna till en början parallelt med axelfårorna, men böja sig närmare hufvudets framrand inåt och nå främre randfåran något innanför pannfårornas mynning i axelfårorna. Skalet är slätt, utan ornering.

Funnen vid Boda i leptænakalk.

« PreviousContinue »