Lethæa rossica ou Paléontologie de la Russie. Premier volume, seconde section de l'ancienne periode. Stuttgart 1860. ETHERIDGE, se NICHOLSON and ETHERIDGE. HAWLE, J., und CORDA, A J. C. Prodrom einer Monographie der böhmischen Trilobiten. Prag 1847. = CORDA, Prodrom. HISINGER, W. Lethæa suecica. Holmiæ 1837-1841. = HOLM, G. = His., Leth. suec. Ueber einige Trilobiten aus dem Phyllograptus schiefer Dalekarliens. Bihang till K. Vet.-Akad:s Handl. 1882. HOLM, Trilob. aus d. Phyllograptussch. Dalek. De svenska arterna af trilobitslägtet Illænus (Dalman). Stockholm 1883. HOLM, Trilobitsl. Illænus. KJERULF, Th. Veiviser ved geologiske Exkursioner i Christiania Omegn Christiania 1865. LINNARSSON, G. Om de siluriska bildningarne i mellersta Vestergötland. Stockholm 1866. Diagnoses specierum novarum e classe crustaceorum in depositis cambricis et siluricis Vestrogothia Sueciæ repertarum. Öfvers. af K. Vet.-Akad:s Om Vestergötlands cambriska och siluriska aflagringar. K. Vet.-Akad:s = LINRS., Vesterg. cambr. o. silur. aflagr. LOVÉN, S. Svenska trilobiter. K. Vet.-Akad:s Förhandl. 1845. McCoy, F. A synopsis of the silurian fossils of Ireland, collected by R. Griffith, the whole being named and the new species drawn and described by F. McCoy. Dublin 1846. A synopsis of the classification of the british paleozoic rocks by Adam the geological museum of the university of Cambridge by F. McCoy. Cambridge 1851-1855. MURCHISON, R. J. The silurian System. London 1839. NICHOLSON, H. A., and ETHERIDGE, R. jun., A monograph of the silurian fossils of the Girvan district in Ayrshire. Edinburgh and London. Fasc. I 1878; fasc. II 1880. NIESZKOWSKI, J. Versuch einer Monographie der in den silurischen Schichten der Ostseeprovinzen vorkommenden Trilobiten. Archiv für die Naturkunde Liv-, Ehst- und Kurlands, Ser. I, Bd 1. Dorpat 1854-57. Zusätze zur Monographie der Trilobiten der Ostseeprovinzen nebst den Beschreibung einigen neuen obersilurischen Crustaceen. Sistnämnde tidskrift. Ser. I, Bd 2. Dorpat 1861. = NIESZK., Zusätze. PANDER, CH. H. Beiträge zur Geognosie des russischen Reichs. St. Petersburg 1830 1). PAND., Beitr. z. Geogn. d. russ. Reichs. PORTLOCK, J. E. Report on the geology of the county of Londonderry and of parts of Tyrone and Fermanagh. Dublin 1843. = PORTL., Geol. rep. on Londonderry. ROEMER, F. Die fossile fauna der silurischen Diluvial-Geschiebe von Sadewitz bei Oels in Nieder-Schlesien. Breslau 1861. SALTER, J. W., and PHILLIPS, J., Palæontological appendix to professor John Phillips Memoir on the Malvern Hills, compared with the paleozoic districts of Abberley etc. Memoirs of the geological survey of Great Britain and of the museum of practical geology in London. Vol. 2, part. 1. London 1848. = SALT. and PHILL., Mem. geol. surv. Great Brit., Vol. 2, p. 1. Memoirs of the geological survey of the united kingdom. Dec. II. Lond. 1849; Dec. VII, Lond. 1853; Dec. XI, Lond. 1864 1) Se föreg. not. = SALT., Mem. geol. surv. unit. kingd. A monograph of british trilobites, Part I-IV. London 1864-1867. SARS, M. Ueber einige neue oder unvollständig bekanten Trilobiten. OKENS SCHLOTHEIM, Beschreibung einiger abgebildeten Arten von Echinosphæriten und Trilobiten. OKENS Isis 1826. = SCHLOTH., Isis von OKEN, Echinosph. u. Trilob. SCHMIDT, F. Revision der ostbaltischen Trilobiten. Mémoires de l'Académie impériale des sciences de St. Pétersbourg, Ser. VII, Tome XXX. N:o 1. St. Pétersbourg 1881. STEINHARDT, E. TH. G. Die bis jetzt in preuss. Geschieben gefundenen Trilobiten. Beiträge zur Naturkunde Preussens, 3. Königsberg 1874. STEINH., In preuss. Gesch. gefund. Trilob. WAHLENBERG, G. Petrificata telluris suecanæ. rum Upsaliensis. Upsaliæ 1821. - Acta societatis reg. scientia PHACOPIDE. Phacops elliptifrons Esм. Tab. I, fig. 1-3. 1833 Trilobites elliptifrons ESMARK, Om nogle nye arter af Trilobiter; Mag. for Naturvidensk., Anden Række, Bd. 1; p. 269, T. VII, f. 6, 7. 1838 elegans SARS et BOECK, Gæa norveg., p. 139. 1852 Phacops 4-lineata ANG., Pal. scand., p. 12, T. IX, f. 5 a—c. 1865 1881 elegans KJERULF, Veiviser, p. 20, 21, f. 31 b. F. SCHMIDT, Revis. d. ostbalt. Trilob., p. 72, T. I, f. 1; T. X, f. 10 -12; T. XI, f. 17. Citera synonyma vide ap. SCHMIDT 1. et p. c. Att den här afsedda arten från Dalarne är ANGELINS Ph. 4-lineata, visar en jemförelse mellan exemplar från denna provins och gotländska. Af beskrifningen och figurerna till Trilobites elliptifrons Esм. 1. c. eller af den korta diagnosen till Tril. elegans SARS et BOECK i Gæa norvegica, låter sig åter dessas identitet med ANGELINS art icke uppvisa sig. För identiteten mellan den senare och Tril. elegans har dock SCHMIDT framlagt talande skäl; jag har då icke heller tvekat att på prof. BROGGERS auktoritet, som haft serskilt tillfälle att afgöra om öfverensstämmelsen mellan Tril. elliptifrons och Tril. elegans, upptaga arten under ofvanstående namn, och jag har haft så mycket större skäl dertill, som LINDSTRÖM redan under samma namn uppfört arten såsom gotländsk, (LINDSTRÖM: Anteckningar om silurlagren på Carlsöarne; Öfvers. af K. Vet.-Akad:s Förhandl. 1882, sid. 17). Formen från Dalarne har, liksom de exemplar från Gotland, som jag sett, hufvudets hörn rundade, hvaremot den ryska har dem tillspetsade; i detta hänseende öfverensstämmer ESMARKS fig. 7 mera med de förra, fig. 6 med de seAf pygidiet föreligga från Dalarne ett par exemplar. På axeln synas 8 nare. leder, på sidorna 5 eller 6 mindre tydliga ribbor. De öfverensstämma någorlunda med ANGELINS afbildning. Jag kan icke underlåta att påpeka denna arts likhet med Phacops bulliceps BARR. Vigtigaste olikheten mellan dem skulle vara, att den böhmska arten, enligt BARRANDES beskrifning, har främsta pannfårans grenar sammanhängande. På detta kännetecken lägger måhända BARRANDE för stor vigt, då han af de Phacopsarter, som ega det, bildar en egen grupp inom slägtet. Denna synes omfatta nog heterogena arter. På fig. 42 Pl. 22, den enda, som framställer hufvudet af ett fullväxt exemplar af Ph. bulliceps, synes detta kännetecken icke alls, utan har främsta pannfåran der alldeles samma utseende, som hos Ph. elliptifrons. Funnen af herr VON SCHMALENSÉE i ett skift, som antingen bildar retiolitesskifferns öfversta del eller leptænakalkens bottenlag, vid Kallmora och Björken. De beskrifna exemplaren tillhöra Sveriges Geologiska Geologiska Undersöknings Museum. Anmärkningsvärdt är, att en närstående art träffas så djupt ned i lagserien som på gränsen mellan ortocerkalken och chasmopskalken. Hufvud af en sådan har jag funnit vid Kårgärde, men så förtryckt, att någon närmare beskrifning icke derpå kunnat grundas. Phacops (Pterygometopus) trigonocephalus F. SCHMIDT. 1881 Phacops (subg. Pterygometopus) trigonocephala SCHMIDT, Revis. d. ostbalt. Trilob. p. 81, T. I, f. 9—14; T. XI, f. 3, 4; T. XII, f. 5-9, ubi synonyma p. 18 vides. Med någon tvekan för jag hit ett exemplar med mycket skadadt hufvud, men för öfrigt temligen fullständigt. Det är brutet längs med axeln och plattadt från sidorna. Pygidiets axel har 12 leder, på dess bräm äro 9 leder synliga, men som spetsen är afbruten kan det hafva egt en eller två leder till. Fårorna mellan lederna äro skarpt utmärkta och upphöra på något afstånd från brämets rand; pleuralfårorna äro grundare, men löpa nästan ut till randen. På grund af pygidiets bygnad har jag hänfört exemplaret till Ph. trigonocephalus. Ett stöd för riktigheten häraf har jag trott mig finna deruti, att jag vid Skarpåsen i Östergötland uti en lagdel, som fullkomligt motsvarar den, hvaruti det omnämnda exemplaret funnits, påträffat ett fullständigt hufvud, som säkrare kunnat bestämmas såsom tillhörande nämnda art. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XX. 2 |