Funnen vid Skattungbyn i röd skiffer, som mellanlagrar hvarfven i den öfre röda ortocerkalken.

Phacops (Pterygometopus) Panderi SCHMIDT.

Tab. I, fig. 4, 5.

1830 Calymene sclerops PAND., Beitr. z. Geogn. d. russ. Reichs p. 138, T. IV B, f. 9; T. V, f. 4; T. VI, f. 10 (sec. SCHMIDT).

1881 Phacops (subg. Pterygometopus) Panderi SCHMIDT, Revis. d. ostbalt. Trilob. p. 84,' T. I, f. 15-17; T. XII, f. 10-12.

Af denna art, hvilken jag tidigare (Om Siljanstraktans paleozoiska formationsled, Öfvers. af K. Vet.-Akad:s Förhandl. 1874; sid. 14) anfört under namnet Chasmops sclerops DALM., har jag endast ett fullständigt hufvud. Det öfverensstämmer till alla delar med SCHMIDTS beskrifning och figurer.

Funnen vid Silfberget inom chasmopskalken, sannolikt i cystidekalk.

Phacops (Chasmops) Odini EICHW.

Tab. I, fig. 6.

1840 Calymene Odini EICHW., Silur. Schichtensyst. in Estl. p. 62 (sec. Schmidt). 1841 Calymene His., Leth. suec. suppl. sec. cont. p. 3, T. XL, f. 1.

1860 Chasmops Odini EICHW., Leth. ross. p. 1429, T. LII, f. 32.

Phacops (subg. Chasmops) Odini SCHMIDT, Revis. d. ostbalt. Trilob. p. 99. T. II, f. 1-13, T. XV, f. 30.

Cetera synonyma vide ap. SCHMIDT 1. et. p. cit.

Den art, som jag i min uppsats "Om Siljanstraktens paleozoiska formationsled", sid. 14, anfört under namnet Chasmops conicophthalma BOECK såsom kännetecknande för cystidekalken, är en tydlig Ph. Odini, sådan den blifvit beskrifven och afbildad i SCHMIDTS "Revision der ostbaltischen Trilobiten". Hutvudets hörntaggar sträcka sig åtminstone till det åttonde thorakal segmentet och axeln & thorax och pygidiet äro kraftigt utbildade.

Funnen i cystidekalken vid Wikarbyn, Fjecka, Åberga och Kårgärde. Den har äfven af J. G. CLASON funnits vid Furudal, antagligen i samma lag (His. 1. c.; jemf. Schmidt 1. c. s. 100, not. 1).

Phacops (Chasmops) maximus SCHMIDT.

Tab. I, fig. 7, 8.

1860 Chasmops macrourus EICHW., Leth. ross. p. 1432.

1860 Homalonotus elongatus EICHW., 1. c. p. 1410, T. 54, f. 3.

1861 Chasmops conicophthalmus RÖMER, Die foss. fauna v. Sadewitz p. 40. 1881 Phacops (subg. Chasmops) maxima SCHMIDT Revis. d. ostbalt. Trilob. p. 112, T. III, f. 11; T. IV, f. 1—3, 5—7; T. X, f. 17, 18; T. XI, f. 13; T. XV, f. 34, 35. Det material, som stått mig till buds för denna arts bestämning, har varit temligen ofullständigt och utgöres hufvudsakligen af ett hufvud och ett pygidium, hvilka jag i uppsatsen "Om Dalarnes paleozoiska formationsled" fört till Chasmops macroura SJÖGR. Begge äro i följd af skalets bräckning något vanstälda. Pannans ändflik är bredare och mera rätlinig än hos Ph. macroura Mera bestämdt visar pygidiet på öfverensstämmelse med Ph. maxima; dess axel är icke alldeles fullständig, men att döma af det mera fullständiga brämet, har den haft 14 leder. I allt liknar pygidiet det af SCHMIDT för Ph. maxima afbildade med den enda lilla olikhet, att fårorna på brämet upphöra på något längre afstånd från pygidiets rand.

Funnen i Bryozomergel vid Fjecka.

CHIRURIDE.

Vid fördelningen af de till denna familj hörande arter på skiljda slägten har jag i det närmaste följt den uppställning, som SCHMIDT föreslagit i "Revision der ostbaltischen Trilobiten", dock med den skilnad, att jag upptagit der uppstälda underslägten såsom sjelfständiga slägten. Detta står till en viss grad i strid mot den grundsats, jag i allmänhet följt, och är således långt ifrån en protest mot den af SCHMIDT framstälda anordningen, men flera omständigheter hafva dock förmått mig att i nämda hänseende frångå denna. Vi hafva hos oss sedan längre tid tillbaka vant oss att betrakta en stor del af de arter, SCHMIDT för under hufvudslägtet Chirurus, såsom derifrån generiskt skilda, och SCHMIDT har sjelf åt sina underslägten gifvit en så noggrann begränsning, att uppfattningen af dem såsom egna slägten väl torde kunna försvaras, äfven om mellanformer mellan dem förekomma. Härtill bör läggas, att om slägtet Chi

rurus fattas i vidsträcktaste omfattning, så blefve nödigt att åt en del väl kända arter gifva nya artnamn, enär man annars skulle få två arter med namnet Ch. speciosus, två med namnet Ch. conformis, tre Ch. clavifrons och möjligen ytterligare två med namnet Ch. granulatus. En sådan ny namngifning har f. n. icke synts mig lämplig, helst det kan vara sannolikt, att de af SCHMIDI antagna underslägtena komma att allmänt betraktas som sjelfständiga slägten, då naturligtvis åter de äldre artnamnen också komma att upptagas; en ny namngifning nu skulle då endast bidraga att öka oredan i arternas synonymi.

Chirurus speciosus His.

1839? Paradoxides bimucronatus MURCH., Sil. Syst., pl. XIV, f. 8, 9.

1840 Calymene speciosa His., Leth. suec., Suppl. II, p. 6; T. XXXIX, f. 2 a, b. 1848 ? Chirurus speciosus SALT. and PHILL. Mem. geol. surv. Great Brit.. Vol. I, pt. I; p. 345, T. VII, f. 4-7.

1851

Chirurus speciosus ANG., Pal. scand., p. 78, T. XXXIX, f. 14; T. XLI, f. 15. 1861 ? Chirurus bimucronatus SALT., Monogr. brit. trilob., p. 63, T. V, f. 1—4. 1880 ?

-

fig. 9.

NICH. and ETHER., Silur, foss, of Girv., part. II, p. 202, T. XIV,

Vore identiteten mellan Ch. speciosus His. och den af MURCHISON i "Silurian system" afbildade Ch. bimucronatus fullt säker, så borde HISINGERS namn utbytas mot det senare såsom äldre. Från alla de beskrifningar och afbildningar af Chir. bimucronatus jag sett, skilja sig mina exemplar af Ch. speciosus genom större bredd af de fasta kinderna, genom större afstånd mellan ögonen och axelfårorna samt deri, att ansigtslinjerna framom ögonen gå rätt fram till hufvudets framrand, som de synas skära ej vid axelfårornas mynning, utan på ett litet afstånd från dessa. Se vidare följande art.

Funnen i leptænakalk vid Unskarsheden, Östbjörka och Westanå, på det senare stället af herr v. SCHMALENSÉE.

Chirurus insignis BEYR.

Tab. I, fig. 9.

1845 Chirurus insignis BEYR., Ueb. ein. böhm. Trilob. p. 12, f. 1.

1846

1847

1851

BARR. Not. prél. p. 49.

CORDA, Prodrom, p. 133, Pl. VI, f. 70.

BARR., Syst. silur, de la Bohême, p. 782, Pl. 41, f, 1—13,

De olikheter, jag funnit mellan hufvud af denna och nästföregående art, åskådliggöras af nedanstående jemförelse.

Chirurus speciosus His.

Pannan jemnt böjd, sluttar framåt sakta mot hufvudets främre rand.

Främre pannfårorna, ganska starkt böjda bakåt, lemna mellan sina inre ändpunkter ett oflikadt fält af föga större bredd än 1 af pannans bredd vid samma fårors utmynning i axelfårorna.

Chirurus insignis BEYR.

Pannan höjer sig jemnt till ändfliken och sänker sig derefter tvärt mot framranden.

Främre pannfårorna bilda nästan rät vinkel med pannans axel och lemna mellan sig ett oflikadt fält, som upptager mer än 1/3 af pannans bredd mätt vid dessa fårors mynning i axelfårorna.

Derjemte äro groparne på de fasta kinderna hos Ch. speciosus dubbelt så stora som hos Ch. insignis. Denna senare art har pannans ändflik och odelade mellanfält, den upphöjda bården kring hufvudet samt mellanrummen mellan groparne på de fasta kinderna försedda med en jemn och fin granulering. I allt öfverensstämmer formen från Dalarne med BEYRICHS och BARRANDES beskrifningar och figurer; vidkommande orneringen mest med den sistnämde författarens. Ett par lösa thorakalsegment har jag äfven funnit, hvilka likna de af BARRANDE för denna art beskrifna. Pleuralfårorna hafva samma förlopp och axeln är fint granulerad, men å pleurorna, om hvilka BARRANDE yttrar, att de "ne montrent que des grains isolés", har jag icke funnit några sådana.

Jag har varit i någon villrådighet, huruvida denna art verkligen bort upptagas såsom sjelfständig sådan eller sammanföras med föregående. Då emellertid begge formerna förekomma i Dalarne, såsom ofvan visats, tydligt skiljbara och utan af mig sedda öfvergångar, har jag upptagit dem såsom skiljda.

BARRANDE, som 1851 i "Syst. silur. du centre de la Bohême" uppgifver karakterer, genom hvilka Ch. insignis skiljer sig från Ch. bimucronatus, har sedermera (Trilobites, Extrait du supplement au Vol. I du syst. silur. du centre de la Boh. 1871 sid. 127, samt Defense des Colonies V, 1881, sid. 6) förenat dem. Äfven SALTER, som tidigare skiljt de båda formerna, sammanför dem i Monogr. brit. trilob., sid. 63, jemte Ch. speciosus His. under namnet Ch. bimucronatus MURCH. Möjligen skall det också befinnas riktigast att uppföra de begge hos oss funna formerna såsom underarter under den senare, men

Sv. Leonh. Törnquist.

det material, som stått mig till buds, har dock ej berättigat till en sådan

åtgärd.

Funnen i leptanakalk vid Boda. Den del af ledet, hvari denna art blifvit funnen, är äldre än den, hvari Ch. speciosus anträffats.

Chirurus exsul BEYR.

1846 Chirurus cesul BEYR., Unters. üb. Trilob., II, p. 3, T. IV. f. 6.

1854 1881

ANG., Pal. Scand., p. 31, T. XXI f. 2, T. XXXIX, f. 18.

SCHMIDT Revis. d. ostbalt. Trilob. p. 137, T. VI, f. 5-10; T. XI, f. 20; T. XII, f. 25; T. XVI, f. 2, 3.

Citera synonyma vide ap. SCHMIDT 1. et. p. cit.

Arten föreliggor endast i pannor och närliggande delar af fasta kinderna. Till formen öfverensstämma de närmast med den af SCHMIDT meddelade fig. 5 a Pl. VI och hafva således nackringen i följd af bakre randens böjning bredare än fallet är å ANGELINS fig. 18, T. XXXIX, hvilken eljes mycket liknar mina exemplar.

Funnen i cystidekalk vid Åberga och Fjecka.

Chirurus ingricus SCHMIDT.

Tab. I, fig. 10.

1881 Chirurus ingricus SCHMIDT, Revis. d. ostbalt. Trilob. p. 135, T. VI, f. 1, 2.

Hufvudet är nästan triangulärt. Pannan vidgar sig obetydligt framåt och slutar med en afrundad ändflik. Nackringens bakre rand är konvex emot thorax, i följd hvaraf ringen har sin största vidd på midten. Pannans basalflikar äro längre än de två följande sidoflikarne, men något kortare än ändfliken. Basalfarorna äro bågformigt inåt och nedåt böjda och mynna ej ut i nackfåran, de främre paren fåror äro endast svagt bakåtriktade och lemna mellan sina inre ändpunkter ett oflikadt fält, som upptager ungefär hälften af pannans bredd. Ögonen sitta midt för de mellersta pannflikarne, på samma afstånd från axelfårorna och nackfåran. Framom ögonen löpa ansigtslinierna nästan nästan rätt framåt till hufvudets rand, som de skära midt för främsta pannfåran; bakom ögonen löpa de med svag S-formig böjning utåt och framåt till hufvudets sidorand, hvilken de nå midt ögonens främre hörn. Från pannans ändflik går ett bandlikt fält till hvardera ögat.