på sidorna med tuberkelformade flikar, skilda från medelpartiet af fåror, som gå i fortsättningen af pannaus basalfåror. Dessa flikars yttre rand ligger något utanför axelfårorna. Ögonen äro basala, liggande intill axelfårorna och af den längd, att ögonlobernas främre hörn ligga i jemnbredd med basallobernas spetsar. Framför ögonen löpa ansigtslinjerna till en början rätlinigt och något divergerande närmare hufvudets framrand böja de sig mot hvarandra och skära randen jemnt bågböjda. Största afståndet mellan dem är mindre än afståndet mellan nackfåran och hufvudets framrand. Rörliga kinderna hafva tydlig randlist och randfåra samt utlöpa i fårade bakåtriktade taggar, hvilkas fulla längd jag ej sett. Pygidiet är halfcirkelformigt med smalt konisk, 8-ledad axel, som når ut till den platta, ej upphöjda, smala randbården. Brämets ribbor har jag endast delvis kunnat iakttaga. Mått: längd å ett hufvud 6,5 m. m.; pygidium af ett mindre exemplar håller i längd af 2,5 m. m., i bredd 4,7 m. m., axelns bredd framtill 1,4 m. m. Arten bildar en öfvergång mellen slägtena Proetus och Cyphaspis och kan med den kännedom, vi ega om dem, med ungefär lika stort skäl räknas till det ena som till det andra. Med Cyphaspis öfverensstämmer den deruti, att pannans basalfikar äro fullt skilda; Proetus liknar den åter i ögonens läge invid axelfarorna och nära hufvudets bas. Thoraxledernas antal är okändt. Funnen ej sällsynt i rastritesskiffer i Kallholn tillsammans med Monograptus leptotheca LAPW. och öfriga graptoliter, som känneteckna denna del af ledet. Cyphaspis Burmeisteri BARR. Tab. II, fig. 9. 1846 Cyphaspis Burmeisteri BARR., Not. prél., p. 59. 1852 BARR., Syst. silur. d. 1. Bohême, p. 484 Pl. 18 f. 61-71. Synonyma CORDAI vide ap. BARR. p. et. 1. cit. Af denna art har jag endast funnit ett fullständigt hufvud, men detta synnerligen väl bevaradt. Mindre fragment af hufvud äro svåra att säkert identifiera. Till det allmänna utseendet, pannans, basal flikarnes och ögonens form, faciallinjernas förlopp och randlistens bredd öfverensstämmer det funna hufvudet fullständigt med BARRANDES beskrifning och afbildningar. Endast i två afseen den afviker det något från dessa: pannan är i förhållande till ögonen något lägre, och de rörliga kindernas yttersidor äro, i likhet med hufvudets mellandel, granulerade. Den förra olikheten synas böra tillskrifvas exemplarets inbäddning i skiffer, i hvilken fossilen sällan bibehålla sin ursprungliga relief. Vid den senare afvikelsen synes föga vigt böra läggas, då hufvudets ornering, enligt BARRANDE, hos denna art är i hög grad vexlande, så att det än funnits alldeles slätt, än endast granuleradt på pannan, är derjemte på de närmast henne liggande delar af kinderna. Funnen tillsamman med föregående art vid Kallholn i rastritesskiffer. Arethusina Konincki BARR. Tab. II, fig. 10-11. 1846 Arethusa Konincki BARR., Not. prél. p. 48. 1847 Aulacopleura Konincki CORDA, Prodrom. p. 84, Pl. V, f. 48. 1852 Arethusina Konincki BARR., Syst. silur. d. 1. Bohême, p. 495, Pl. 18, f. 1-21. 1868 BARR., Réapp. d. g. Arethusina, f. 4-6. Från de af BARRANDE beskrifna fullt utbildade exemplaren skilja sig de, som jag funnit i Siljanstrakten, endast genom smärre olikheter i hufvudets ornering. I Syst. silur. du centre de la Bohême beskrifves, sid. 497, denna sålunda: "Toute la tête, à l'exception de la glabelle et des sillons, est couverte de petites cavités, a peine visibles à l'oeil nu, serrées et irrégulièrement disseminées". I Réapparition du genre Arethusina läses åter, sid. 6: "la tête de Areth. Konincki est ornée d'une granulation fine et serrée". På två exemplar från Lodenitz, som förvaras å Lunds museum, skönjes tydligt på hufvudets bräm en ornering af täta insänkta punkter. Exemplar från Dalarne förete der mindre tätt stälda punktlika fördjupningar och mellan dem mindre strödda, upphöjda gryn. Då i öfrigt hufvud, thorax och pygidium fullkomligt liknar samma delar hos den typiska formen, har det icke synts mig vara skäl att från denna specifikt skilja den hos oss funna. På sin höjd skulle den kunna anses bilda en varietet af den förra. BARRANDE, som med Areth. Konincki förenar CORDAS art Aulacopleura angusticeps, hvilken sistnämnde författare på grund af några mindre väsentliga olikheter i proportioner och i hufvudets ornering afskiljt som egen art, yttrar vidkommande den senare omständigheten: "Les différences que M. CORDA signale encore dans la finesse de la sculpture du test, sont aussi individuelles, d'après un grand nombre d'échantillons”. Nackringen är på mina exemplar alltid försedd med en punktformig upphöjning, hvilken icke är synlig å någon af BARRANDES figurer, men omnämnes af honom i texten. Den är afbildad af CORDA, 1. c. T. V, f. 48 och synes tydligt på det ena af de nämnda exemplaren i Lunds museum det andra har nackringen skadad. På ett af Dala-exemplaren skönjas spår till liknande punkter å några af thorakalringarne, och äfven å ett exemplar från Böhmen har jag sett dylika, ehuru mindre distinkta. Riktningen af genaltaggarne vexlar hos vår form liksom hos den böhmska. Funnen i retiolitesskiffer vid Styg forsen och Nitsjö. Vid den förra lokalen träffas den sparsamt i cementkalkskiffer, vid den senare till större mängd i sferoidskiffer, vanligen dock i mindre goda exemplar. BRONTEIDÆ. Bronteus laticauda WAHLENB. Entomostracites laticauda WAHLENB., Petr. tell. suec. p. 28, T. II, f. 8 (non f. 7.) 1826 Asaphus (Illænus) laticauda DALM., Om palæaderna, p. 251 (excl. diagnosin capitis), 258. 1837 Illanus Laticauda His., Leth. suec., p. 17, T. III, f. 6 (excl. diagnosin et icon 1845 1854 capitis). Bronteus laticauda BEYR., Ueb. ein. böhm. Tril. p. 42, f, 8. 9. ANG., Pal. Scand., p. 57, T. XXXIII, f. 1a (mala) f. 2. Funnen i leptonakalk vid Osmundsberg, Boda, Unskarsheden och, enligt BEYRICH, vid Dalbyn. På förstnämnde ställe har jag i regeln funnit exemplar af samma storlek som de i Pal. scand. aftecknade: i de öfre lagen vid Boda och på Unskarsheden äro de dubbelt så stora. Bronteus? nudus ANG. 1854 Bronteus? nudus ANG., Pal. scand., p. 90, T. XLI f. 19, 20. Förekommer enligt ANGELIN i leptænakalk; är af mig ej funnen. 1821 1826 Undersökningar öfver Siljansområdets Trilobitfauna. ILLÆNIDE. 1) Illanus Esmarkii SCHLOTH. Entomostracites crassicauda WAHLENB., Add. ad petrif. suec. p, 294, T. VII, f. 5, 6. f. 8 a-c. 1827 Asaphus (Illanus) crassicauda DALM., Om palæaderna, p. 250, 277, T. V, f. 2 a—f. 1837 Illanus crassicauda His., Leth. suec., p. 17, T. III, f. 5. 1854 1880 1882 1883 ANG., Pal. scand., p. 41, T. XXIV, f. 2, 2 a. Dalmanni & var. Volborthi HOLM, Ant. om Wahlenb. Illænus crassicauda, BRÖGGER, Die silur. Et. 2 und 3, p. 97. Esmarki HOLм: Trilobitsl. Illænus p. 55, T. II, f. 1—10, T. VI, f. 8. Cetera synonyma vide ap. BRÖGGER et HOLM 1. cit. Funnen i undre grå ortocerkalk vid Lindgården i Utby, Sjurberg, Granån och enligt HOLM vid Born, Kårgärde och Gärdsjö (Riksm.). Illænus sphæricus HOLM. 1883 Illanus sphæricus HOLM, Trílobitsl. Illænus, p. 64, T. I, f. 12—15, T. IV, f. 30. Förekommer enligt HOLм i chasmopskalk vid Gulleråsen och Fjecka. Illænus gigas HOLM. 1883 Illanus gigas HOLM, Trilobitsl. Illænus, p. 67, T. I, f. 1—11; T. VI, f. 9, 10. Funnen i leptænakalk vid Nitsjö, Gliskärna, Kulsberget och Sinksjön; se HOLM 1. c. p. 70, 71. 1886 Illænus scrobiculatus HOLM. Illanus scrobiculatus HOLM, Trilobitsl. Illænus, p. 71, T. I, f. 16. Förekommer i chasmopskalk (cystidekalk) vid Fjecka och enligt HOLM vid Vikarbyn (funnen af LINNARSSON) samt Sollerön och Skattungbyn (exemplaren i Riksmuseum), sannolikt i samma lag. 1) Arterna af slägtet Illænus hafva anförts helt och hållet efter HOLMS citerade afhandling. Ny belysning af åtminstone en del af våra svenska hithörande arter torde vara att motse i den bearbetning af Rysslands Illænider, med hvilken Dr. HOLM f. n. är sysselsatt. 1883 Illænus vivax HOLM. Illænus vivax HOLM, Trilobitsl. Illænus, p. 74, T. VI, f. 1—7. Förekommer i leptænakalk i Osmundsberget och vid Boda. Illænus fallax HOLM. 1866 Illænus limbatus LINRS., Sil. bildn. i mell. Vestergötl., p. 21, Pl. 11, f. 6. 1866 LINRS., Vesterg. cambr. o. Sil. aflagr. p. 77, T. II, f. 43, 44. 1883 Illanus fallax HOLM, Trilobitsl. Illænus, p. 42, T. II, f. 11—20; T. V, f. 15—24; T. VI, f. 16. Förekommer i cystidekalk vid Fjecka och enligt HOLM vid Gulleråsen; i leptænakalk flerstädes ej sällsynt, såsom vid Furudal, Osmundsberget, Kulsberget. Illanus Chiron HOLM. 1848 Illænus crassicauda BURMEISTER, Neue Beob. üb. Trilob. p. 79, T. I, f. 8 (sec. HOLM). 1854 Dysplanus centaurus ANG., Pal. scand., p. 40, T. XXIII, f. 1, 1 a (excl. gen, mob. et thor.) 1874 Illanus centaurus STEINH., In preuss. Geschieb. gef. Trilob., p. 47, T. IV, f. 4—6; T. V, f. 10 a-d. 1883 Illanus Chiron HOLM, Trilobitsl. Illænus, p. 48, T. III, f. 17. Funnen i öfre grå ortocerkalk vid Kårgårde och enligt HOLM vid Gulleråsen och Alsarbyn (ex. i Riksmuseum) samt i (öfre) röd ortocerkalk vid Gä rdsjö. Illænus crassicauda WAHLENB. 1821 Entomostracites crassicauda WAHLENB., Petrif. tell. suec., p. 27, T. II, f. 5, 61880 Illanus crassicauda HOLM, Anteckn. om Wahlenbergs Ill. crassicauda, p. 8, 1883 f. 1--13. HOLM, Trilobitsl. Illanus, p. 96, T. II, f. 21—27. T. V, Funnen i cystidekalk vid Kårgärde och Fjecka; i flagkalk vid Furudal och flerstädes. Illænus Linnarssoni HOLM. 1860 Illanus Rudolphi EICHW., Leth. ross. p. 1482, Pl. LIII, f. 6 (non EICHW., De tril. observ. 1825 p. 50, T. II, f. 1). |
